Susanna Alakoski – Breakfast Book Club

2012/01/252012/01/27

Frukostintervjun: Susanna Alakoski

Susanna Alakoski slog igenom stort med romanen Svinalängorna. Den vann Augustpriset 2006 och blivit både filmatiserad och omsatt till teater. Hon har också gett ut flera antologier och boken Håpas du trifs bra i fengelset hade vi som allra första frukostbok här frukostklubben Breakfast Book Club. Idag är hon vår frukostgäst.

Godmorgon Susanna!
Vad äter du till frukost?

Finsk rågmacka med ost, kaffe med mjölk.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?

Morgontidning, alltid bråk om kulturdelen.

Vad läser du för bok just nu?
Flera: Ja till Liv! av Liv Strömquist, Perspektiv på socialt arbete, Den stulna romanen av Nawal El Saadawi och Båten av Mam Le.

Är det typiskt för dig för dig?
Ja, det är typiskt mig, att läsa flera böcker på en gång.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Det som ligger närmast till hands. Kan vara en servett, ett kvitto, en säkerhetsnål eller en penna. Ofta är det en penna faktiskt.

En lika viktig avslutande frågan förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Rörigt, men försöker ställa böcker i sektionerna: poesi, feminism, klass, ordböcker, fakta, romaner. Men högarna på golvet växer hela tiden och överallt ligger det instoppade böcker. Mina fönsterbräden börjar också fungera som bokhyllor, det är inte bra för blommorna.

Tack Susanna och ha en skön dag!

2010/12/21

Svinalängorna – bok vs film

Susanna Alakoskis fina bok Svinalängorna minns jag som otroligt bra, stark men med ett visst inslag av humor och att den i allra högsta grad handlade om klass.

Leena flyttar in i ett område i Ystad som kallas Svinalängorna. Där bor de vars föräldrar skriker och super, de som inte åker på semester och som inte äter biff med lök till middag på fredagarna och det fanns en distans, en skillnad till den övriga världen. I boken finns också några vuxenkaraktärer att lita på, bland annat en lärare som Leena kan hitta stöd i.

Lite grann finns kvar av det i den filmatiserade versionen med Pernille August som regissör och Noomi Rapace i huvudrollen. Lena åker som vuxen tillbaka med sin man och två barn för att säga hejdå till sin mamma som ligger på dödsbädden. Jag kan dock inte minnas de här vuxensekvenserna från boken. Är det tillskrivet i filmen eller var det så i boken också? Det är ungefär tre år sen jag läste den så jag kan ha glömt.

Den humoristiska sidan finns inte alls i filmen. Den är rakt igenom mörk, svart, tragisk och väldigt hemsk. Humorn är borta, i princip hoppet också, men samtidigt är filmen otroligt bra. Alla skådespelarinsatser är fantastiska, särskilt Tehilla Blad som spelar Leena som liten. Tycker både Ola och Noomi Rapace fått oförtjänt mycket uppmärksamhet på bekostnad av henne.

Se och/eller läs om du inte redan gjort det.

2010/08/192012/09/17

Premiärträffen för Breakfast Book Club och Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset

I våras, fredagen 23 april närmare bestämt, hade frukostbokklubben sin allra första premiärträff. Dagarna innan sprang jag runt som ett skållat troll mellan bokhandlar och förlag för att hämta böcker till de goodiebag-påsar som jag delade ut imorse på premiären av Breakfast Book Club på Vetekatten i Stockholm. Mina armar var långa som sju svåra år, men det var det värt. Jag hade fått ihop Hillevi Wahls bok Hungerflickan (som är nästa frukostbok, tack Norstedts), boken Udda av Sara Lövestam, en Jo Nesboe-tischa och glasunderlägg (tack Piratförlaget) en fin tygkasse från AdLibris med texten Book Bag (tack AdLibris) och ett presentkort på 10% från Bokus (tack Bokus).

Vi var sex entusiastiska som träffades halv åtta på morgonen på Vetekatten. Deras goda frukostbuffé kostar 95 spänn och var väl värd pengarna. Rummet vi fick låna låg väldigt långt in i lokalen och uppför en trappa, men var schysst för vi kom nära varandra och kunde snacka helt ostört.

Boken vi (nästan) alla hade läst eller åtminstone börjat på var Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. De flesta konstaterade att det var en svår bok att läsa. Eller åtminstone trög och jobbig men ändå bra och värdefull. Den är stark och intensiv. Korta huggna meningar. En del störde sig på den poetiska stilen med förkortade och hoppiga redigeringen, andra gillade den. Alla som läst blev väldigt berörda.

Vi gillade också att texten blandades upp med historiska händelser som gjorde det lättare att följa med i boken och att man fick lära sig väldigt mycket om finnar och deras kultur i Sverige. Summa summarum skulle nog alla rekommendera boken, trots att den var jobbig att läsa.

En timme rusade iväg. Vi hann även med att diskutera lite annat, som att de flesta av oss aldrig läser Science Fiction och vi bestämde att minst en frukostträff i höst ska ha SF-tema.

Träffen avslutades med att jag delade ut den kommande frukostboken Hungerflickan av Hillevi Wahl och berättade att författaren skulle komma att dyka upp på träffen för att kunna diskutera och svara på frågor. Mer om den träffen i ett senare blogginlägg.