Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson

En mästerlig autofiktiv roman som tar avstamp i 1970-talets Västmanland där Sven Olov Karlsson växer upp. Hans familj driver som sista generation ett av de många småbruk som gått i arv i släktled efter släktled. Det är en trång värld fylld av oskrivna regler utifrån bygdedjurets principer vilket är det samma som jantelagen. Livet är hårt för Sven Olovs pappa som har ett vanligt jobb på dagarna och driver gård på kvällar och helger. Arbetet uppslukar honom i eviga cirklar och så ska det bli även för Sven Olov. 

Läsaren får följa honom genom livet fram tills nu, en färd som stundtals är ljusfattig och mödosam men alltid allmängiltig.  Skildringen går mig djupt till sinnes, jag kan verkligen relatera, även om texten genomsyras av humor och många skildringar är obetalbart roliga, så värker det i hjärtat. Farmodern som fostrar genom att skrämmas, att få dåliga råd från vuxna, skolan med sin hackordning och känslan av att vara alldeles ensam. 

För jösses vad bra han skriver, han är fullkomligt makalös på att gestalta världen, sina medmänniskor och hans sätt att stapla adjektiv på varandra, jag älskar det. Han betraktar världen genom humoristiska ögon vilket ger texten både lätthet och djup. Sven Olov har varit Augustprisnominerad två gånger tidigare och det måste helt enkelt bli en tredje gång med Bygdedjuret.

Utgiven på Natur & Kultur 2024 och på bilden ser ni Sven Olovs debutroman Italienaren som spelar en speciell roll i Bygdedjuret.

Årsboken av Sven Olov Karlsson – tolv noveller, en för varje månad

Språket är underbart, exakt, uttrycksfullt och krumeluriskt med total avsaknad av onödiga ord. Ömsint skildras människor som sällan tar plats i litteraturen. En subtil, mörk men vänlig humor kan skönjas mellan raderna. Jag berörs djupt av dessa tilltufsade existenser som faktiskt representerar de allra flesta av oss.

Som i all god novellkonst finns berättelsen mellan raderna, så mina försök till kortfattade introduktioner nedan är just ”mina. Du som läsare kan uppfatta något helt annat.

Januari: En äldre kvinna som förtvivlad gömmer sig under ett hyreshus, lyckas ta sig därifrån och upp på en buss som rattas av en vänlig chaufför. Karlsson kallar bussen för farkost.

Februari: Den av kommunen beslutade feministiska snöröjningen orsakar problem med en grind på en förskola, medan barnskötaren Iris läser icke politiskt korrekta sagor för barnen.

Mars: I ett kontorslandskap med journalister sitter en man som driver en suspekt sajt. Hans manbun, (hårknut), påminner mest om en slarvigt knuten soppåse.

April: Drottninggatan vid terrordådet. Kvinnor av helt olika sort räddar sig in på Lindex.

Maj: Sylvias föräldrar ska gifta sig på ett skräckbröllop. Sylvia har sin egen skräck, brodern Tage, som kör slut på precis alla vuxna i sin omgivning.

Juni: Son utan körkort kommer hem till Dalarna där hans far, bilfantasten, är döende. Med sig har sonen en ytterst praktisk och kompetent fästmö. Själv får jag alla mina fördomar om bilentusiaster bekräftade.

Juli: Novellen heter som boken, Årsboken.  En änka kämpar på med jordbruket efter att hennes man dött. I hennes ägo finns ett antal årsböcker vari hennes makes farfar skrivit in vädret och temperaturen varje dag under många år. Vemodet eller rent av missmodet härskar novellen igenom. Jag avskyr änkans snikna granne. 

Augusti: En skolflicka skriver uppsats om familjens sneda utedass. Läraren är i extas över den fantastiska texten, klasskamraterna är det inte. Dessutom råkar flickan av misstag få kontakt med en sekt.  

September: Stewarden Kevin sitter på Gatwick och är standby. Tre minuter innan han kan åka hem kallas han in för tjänstgöring. En novell om arbetsvillkoren för kabinpersonalen i flygbranschen. Sven Olov Karlsson kan skriva om precis allt och göra det till sitt.

Oktober: En far och hans son söker tillflykt i sin lantliga stuga. När strömmen går och paniken ligger på lur lyckas de få tag på ortens mest oförfärade odugling till hantverkare.

November: Att vara egenföretagare med deadline och drabbas av ett akut njurstensanfall är inte nådigt. Men egenföretagare är sega rackare.

December: Om att befinna sig i en jättematvaruaffär några dagar för julafton. Att tappa bilnycklar, bli kissnödig och få sin bil stulen. Även här kallar Karlsson bilarna för farkoster.

Gillar att Sven Olof kallar bussar och bilar för farkoster, hädanefter ska jag också göra det. ”Är farkost 113 fast i köerna?” ska jag fråga någon av mina väntande medpassagerare när vi som vanligt småhuttrande väntar på bussen som aldrig tycks komma.

Utgiven på Natur & Kultur 2019.

Fackbokshöjdare

Dagens fackböcker är oftast mycket mer spännande och dramatiska än vad man först tror. Vi tipsar om två guldkorn som är skrivna med driv och skarpsinnighet. Varsågoda!

Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark betraktar New Public Management, (det organisationssystem som används för att styra välfärdssektorn), ur ett filosofiskt perspektiv. Låter kanske tungt men det är precis tvärt om! Intelligent, samtida och insiktsfullt om varför så många av Sveriges offentliga verksamheter dras med problem samt rentav ett lustmord på vad Bornemark kallar förpappring av den offentliga sektorn.

Jag hoppas att boken får den genomslagskraft den förtjänar och att människor i ledande ställning tar till sig att livet är alldeles för mångomfattande för att kunna sammanfattas i mätbara mål och snäv dokumentation. Hon kommer även in på varför så många i vår tid drabbas av utmattningssyndrom.

Utgiven på Volante förlag 2018, finns även som ljudbok inläst av författaren själv.

Bokklubben hade författarfrukost tillsammans med Sven Olov Karlsson och hans bok Brandvakten i december 2017. En fantastisk och folkbildande bok som bara blev mer angelägen efter sommaren 2018. Så här skrev Ann-Sofie efter frukosten, lägg märke hur hon avslutar:

I den litterära reportageboken Brandvakten är vi vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Vi får följa den från första gnistan och möter människor som var med, som förlorade, som kämpade, som klarade sig. Med sitt allvarliga ämne är boken skickligt uppbyggd med skönlitterära kvalitéer och dramaturgi.

Men det intressanta med boken är att den lyfter blicken och berättelsen om Branden ges i flera lager. Det är där och då i branden, men också i samhällsfrågorna om brandförsvarets organisation och myndigheters okunskap och stundtals dumhet och till sista är vi uppe i den globala klimatfrågan. Alla lager finns i boken och som läsare blir man mer och mer upprörd över sakernas tillstånd. Vad händer vid nästa brand? För den kommer, var så säker.

Utgiven på Natur & Kultur 2017. Finns som ljudbok, inläst av författaren själv.

Frukostintervjun – Sven Olov Karlsson

Brandvakten , Sven Olov Karlssons senaste, var en av förra årets bästa böcker. Tack för den! Nu undrar vi förstås vad du äter till frukost.

– Inget ovanligt, men generellt för mycket Jag vaknar med en inre köld som bara föda kan fördriva.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
– Tidning. Trots att jag inte borde läsa alls utan bara skynda på. Skulle nog inte uppfatta en roman där jag är så dags. Men inbillar mig att nyheter tycks kunna tränga igenom.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
– Många författare anser att man skriver bäst på morgnarna. Så, någon roman som man skriver på.

Vad läser du just nu?
– Amos Oz. En ny röst för mig. Rekommenderas. Wit, värme och generositet baserad på ett långt liv i en stor släkt av överlevare.

Vad använder du som bokmärke?
– Ett hundöra.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
– I framtiden, tror jag.

Strålande! Man ska inte sortera i onödan. Tack för intervjun och ha en fortsatt bra dag.