Årets bästa enligt NY Times

Som alla tidningar med egen litteraturredaktion gör även New York Times en summering av det gångna årets bästa utgivna böcker (så klart lagom till julhandeln).

Skönlitteratur
Freedom – Jonathan Franzen

The New Yorker Stories – Ann Beattie

Room – Emma Donoghue

Selected Stories – Williams Trevor

A visit from the goon squad – Jennifer Egan

Facklitteratur
Apollo´s angels: A History of Ballet – Jennifer Homans

Cleopatra: A life – Stacy Schiff

The Emperor of all maladies: A Biography of Cancer– Siddhartha Mukherjee

Finishing the hat: Collected Lyrics (1954-1981) With Attendant Comments, Principles, Heresies, Grudges, Whines ans Anecdotes – Stephen Sondheim

The warmth of other suns: the Epic Story of America´s Great Migration – Isabel Wilkerson

Jag känner mer och mer att jag har noll koll på nya böcker. Dels har jag sällan hängt med i vilka böcker som komma skall, utan väljer bok oerhört spontant efter humör, gammal som ny. Dels har jag en överkänslighet för masshysteri kring böcker, film och serier, som gör att jag tappar lusten att ta mig an sådant som väldigt många hypar. Inte för att jag vill vara ensam om att läsa och titta, utan av en anledning som jag ännu inte kunnat spåra. Konstig är den i alla fall, och hämmande. Nu tänker jag att mitt 1, 5 år i Argentina så klart har gjort att jag inte har läst böcker som givits ut på svenska eller engelska under den tiden. Och att jag ska bli superbra på det sen, i vår. Men jag vet inte. Kanske måste jag bara fatta att alla inte behöver hänga med i nyhetsflödet.  Jag är i alla fall konstigt nog supersugen på Freedom, trots at den ligger 1:a på alla listor, förhoppningsvis just därför.

Nu: Kaffe.

Den oändliga historien om Milleniumtrilogin

Scott Timberg på LA Times reder ut hur och på vilket sätt Stieg Larssons trilogi har blivit ett internationellt mediefenomen. Det är beundransvärt hur vi kan vrida och vända på någonting så till den milda grad att det till slut inte alls handlar om det som står i böckerna, utan om det vi hoppas böckerna står för. Om de alls står för något. Jag är inte säker på att just den här trilogin faktiskt har mer att säga än det som faktiskt finns att läsa. Sorry. Däremot kanske vi kan blicka tillbaka om några år och se vad böckerna om Lisbeth Salander sa om samhället och sättet vi reagerade på henne. Men då måste vi först få perspektiv och lite lugn och ro.