Jag minns Underdog som en av de bästa böckerna jag läst. Tidsandan, så precist fångad, det rika språket och glädjen i berättandet. Jag blir därför glad när Outsider skrivs och ges ut men när jag börjar läsa den är jag förväntansfull på det där sättet som nästan är jobbigt. Ska den vara så där bra som jag vill?
Outsider fortsätter några år efter Underdog. Johan Kraft har flyttat till en studentkorridor i Lund och läser juridik på universitetet. Han är tillsammans med Helena som delar en lägenhet i innerstan med några kompisar. Det är den vuxne Johan som berättar om den yngre, och även om vi verkligen är där och då, ger det berättarsättet möjlighet till reflektion och tolkning. Jag har för mig att det var på samma sätt i Underdog? Johans mamma har lämnat industrin och jobbar med ekonomi på ett . Monika kämpar på med sin dotter och jobbet som servitris.
På samma sätt som en underdog är den som slår sig upp underifrån blir outsidern den som kämpar för att passa in i nya sammanhang. Visst är det så att arbetarklassen studerar på universiteten på 80-talet men Johan känner att han hela tiden för arbeta för sin plats i samhället där andra, Helena till exempel, har det så självklart. Men det är inte bara Johan som är outsider. Utanförskapet känns för många i berättelsen och hur ska de lösa det?
Outsider är välformulerad och välskriven. Det jag tyckte om hos Underdog – tidsandan, det rika språket och glädjen i berättandet – jo, jag hittar det här också, även om jag inte blir lika uppslukad och betagen av berättelsen. Det är tankeväckande läsning om klass och ursprung och möjligheter. Men mest gillar jag faktiskt att få veta ”hur det gick” för Johan och hans familj.
Outsider. Torbjörn Flygt. Utgiven av Norstedts 2011.
___
Läs också vad Fru E och Annika Koldenius och Bokomaten tycker om romanen