Jorden har gått under, bara ödslighet och enslighet återstår. En man och en pojke vandrar genom ett kargt ofruktbart landskap, alltid letande efter något att äta och något att värma sig med. Mannen, som kallas Pappa av pojken, saknar namn och pojken är pojken, mannen nämner honom aldrig vid namn.
Mannen gör det som måste göras för att överleva och för att skydda pojken. Kärleken till pojken håller honom vid liv, men han börjar bli trött, mycket trött. Pojken har, trots att han levt hela sitt liv på en tröstlös vandring, aldrig förlorat eller ska man kanske säga; trots detta utvecklat empati och medkänsla. Kan det vara mannens förtjänst?
Har fått Vägen rekommenderad av många olika bokkompisar under åren, men inte kommit till skott att läsa denna Pulitzerpris-belönade roman förrän denna sommar. Trots att boken genomsyras av en förnimbar känsla av domedag blev jag helt uppslukad och djupt gripen. Läslyssnade klar i en enda semesterdagslyssning. Mörka romaner har blivit en passion för mig under denna tid med Covid-19.
Vägen finns både som pocket, ljudbok och E-bok. Jag läslyssnade via Storytel.