Etikett: Visby

Publicerat

Jag packar min väska för Gotland

visby

Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma på något fult i Visby.

Några dagar på Gotland. Läsa, äta, promenera och titta på havet. Alltid fint. Vinterdagar, höstdagar och vårdagar.  Vi har ett stort hus att traska runt i. Många rum och flera våningar med havsutsikt.

Jag blir alltmer bra på att packa lätt. När fler böcker samlas i e-boksläsaren är inte böckerna skäl till att ha en rejäl resväska*. Men. Nu åkte faktiskt ett par pappersböcker med: Avd. för grubblerier av Jenny Offill och Simma med de drunknade av Lars Mytting.

I e-boksläsaren finns Hotel Angleterre av Marie Bennett, Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin och Som stjärnor i natten av Jenny Niven. Jag klarar mig. Annars finns det finaste av fina ett stenkast från huset. Almedalsbiblioteket.

*precis när jag skriver detta får min Kobo Aura spader! Den ser sig som ny och ber mig att installera och registrera och uppdatera. Herregud, utan min dator hade jag alltså varit utan e-böcker. Jag kan nästan inte andas.

 

Publicerat

Söndagstankar om Visby

Gatstenarna var hala i Visby, kan jag säga.  Men jag lyckades undvika att trilla omkull när jag ilade upp och ner för backarna. Jag bodde på Strandgatan och gjorde saker längre upp. Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma på något fult i Visby. Husen är annorlunda och fina, maten är god och havet är vackert oavsett årstid. Det enda fula jag kommer på så här på rak arm är de offentliga toaletterna i hörnet Hästgatan-Adelsgatan. Men de är kanske fantastiska inuti!

Det är enkelt att äta gott i Visby. Staden måste vara en av de krogtätaste platserna om man räknar per capita. En ny krog var Wisby Hof. Trevlig personal och god mat från Österrike i stora portioner. Jag var också för första gången i Gotlands fornsal. Intressanta utställningar om ön. Men jag saknar sjöfarten. Ett litet rum handlade om den med informationen: Sjöfarten har alltid varit viktig för Gotland. Men var är båtmodellerna? Sjöhistorien?

Jag läste nästan en bok varje dag. Jag säger nästan för jag har en hundra sidor kvar i den mycket spännande Mörka platser av Gillian Flynn. Jag ger dem sina förtjänade reccar i veckan.

Dessutom läste jag en novell eller kortroman. Alter ego av Adam Hansson. Jag tycker verkligen om böcker om arbetsplatser och yrken. Måns Wadensjös Förlossningen, och Efter arbetsschema av Johan Jönsson till exempel. Jag ser också fram mot att läsa Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beisher. Reklambyrån är en arbetsplats som jag gillar att läsa om för Alla är väl intresserade av vad en reklambyrå sysslar med. Daniel, som säger så,  jobbar på en framgångsrik byrå och nu ska han sälja in ett nytt koncept till en ny kund som han bara måste vinna. När så det är dags för den viktiga dragningen visar det sig att kunden representeras av fd flickvän. Uppdraget går ofelbart till annan byrå. Det är bara att packa ihop och gå hem. Men snabbt fixar han ett nytt jobb. Jubel och klangspel. Och gissa på vilken byrå? Upplösningen är en klassisk novell-twist i sista meningen om än lite förutsägbart. Kul, snärtigt och välskrivet.

 

Publicerat

Jag packar min väska för Visby

Många små trevliga resor har jag gjort i år: Oslo. Skottland. Prag. Norge igen. Och igen. Amsterdam. Helsingfors.

Och jag avslutar som jag börjar: Visby. Några vinterdagar i den fina staden är så avkopplande. Fika, äta, promenera och läsa är som oftast det jag vill göra. Med denna gång:

Slutläsning av Allt man kan önska sig. Ulla-Lena Lundberg. Helt makalös läsning!
Mörka platser. Gillian Flynn. Jag har börjat och den verkar alldeles ryslig. Måste läsas någon annanstans än hemma för jag tror jag blir rädd.
Gåtan Felicia Hill. av Elsie Petrén. (verkar vara supertrevlig författare som man vill läsa allting av bara för det. )
Mitt i Allt. Herman Lindqvist.
samt
Alter ego. Adam Hansson.Den tror jag att jag har fått av dig, Karin.

Härligt, va!

Publicerat

Pojken som slutade gråta

Scen: Ett vackert hotellrum i Visby där en minst lika vacker kvinna ligger i den obäddade sängen. Hon läser intensivt på ett A4-stort papper som hon strax slänger iväg för att ta ett nytt ur pappersbunten hon har invid sig. Bredvid henne står en man och är ilsken. Han har nyss sagt några starka ord och knackat på klockan samt påpekat att det var kvinnan själv som sa att de skulle göra en stärkande promenad och att han därför stått med jackan på i en kvart. Kvinnan hummar nu och reser sig graciöst ur sängen men släpper inte taget om pappret hon håller i handen. Hon mumlar fram något som låter som ”jag ska bara läsa nästa sida” men mannen föser något bryskt ut henne i korridoren. Ett ensamt papper dinglar i luftdraget.

Finn tre fel, som Lotten skulle säga. Fler är det inte för jag sträckläser Ninni Schulmans nya roman och vill gärna veta hur det ska gå för alla människor i persongalleriet. Plus förstås veta vem mördaren är. För en sådan har finns i Hagfors och sätter skräck i invånarna. I Hagfors jobbar journalisten Madeleine som återvänt med sonen Nils efter sin skilsmässa. Här arbetar också poliserna Petra Wilander, tonårsmamma,  och Christer Berglund, singel sedan ungdomen men som nu träffat en trevlig kvinna.

Det här är en välskriven roman med både driv och eftertanke. Ibland måste jag stanna till och tänka: ”vem var det nu igen” för det är mycket folk som tar plats. Det jag tycker bäst om är att författaren så fullt ut gestaltar föräldraskap och framförallt ångesten när ens barn är olyckligt av vilket skäl som helst. Jag har inte läst Schulmans första roman, men läser Johanna Lindbäcks kommentar där hon säger ”brottsdelen” var mindre bra: ”varför tvunget ha med en deckarintrig? Kan vi inte bara fokusera på relationerna” skriver Johanna. Men så är det inte en den bär boken, tycker jag. Allt hänger samman till en helhet,  och jag skulle inte ha hets-läst den som jag gjorde om inte mord eller risk för mord fanns hängande över det vardagliga. Jag ser kort och gott fram mot flera Schulman-romaner.

Pojken som slutade gråta. Ninni Schulman. Utgiven av Forum bokförlag 2012