Etikett: Wahlström & Widstrand

Publicerat

Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson

Årets vinnare av Augustpriset i skönlitteratur och väl värd priset måste jag tillstå även om jag hade en helt annan favorit. Kungen av Nostratien handlar om en ofullbordad roman och flera författare, antar att man kan kalla den för meta. 

Strax efter att den stora svenska författaren Göran Frid lämnat sitt bokmanus till förlaget drabbas han av en stroke. På förlaget är man bestörta men tacksamma för att Frid hann skriva klart sin roman. Tacksamheten blir dock kortvarig, när man börjar bearbeta texten upptäcks att det finns ett antal luckor som inte går att ignorera. 

Förlaget kontaktar John Forsman, en ung aningen misslyckad författare för att täppa igen luckorna utan att det märks det vill säga i en stil som påminner om Frids. Han blir informerad om att hans namn inte kommer att stå på det färdiga verket, hans roll är endast som spökskrivare. Läsaren får följa Forsmans grannlaga arbete med texten varvat med hans uppväxt i Hökarängen där hans ensamstående mamma drev en frisersalong. Modern var också god vän med Ivar Lo Johansson som spelade en stor roll för barnet John Forsman.

Jo, jag gillade verkligen den här romanen, att befinna mig i John Forsmans huvud och lyssna till hans funderingar över lingvistik, Ivar Lo Johansson och det två kvinnorna i hans liv, hans mamma och flickvän. Liknar ingen annan roman, bara det gör den extra läsvärd. Vem som var min favorit till priset? Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson förstås!

Kungen av Nostratien är utgiven på Wahlström & Widstrand 2024. 

Publicerat

Flickorna och mörkret av Camilla Grebe

Jag tycker väldigt mycket om Camilla Grebes kriminalromaner inte minst det stråk av sorg som alltid genomsyrar berättelserna. De är förstås också medryckande, skickligt konstruerade och rappt skrivna men en roman som handlar om ond bråd död får ett större djup om förtvivlan får ta plats.  

Någonstans på landsbygden i Hälsinglands skogar ligger platsen Mörkret och här hittas liket av en okänd tonårsflicka. Den femtonåriga Myra är lättad över att den mördade flickan inte är hennes försvunna syster och hastigt bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som hänt genom att göra samma resa söderut som hennes syster gjorde innan hon försvann. Myra är en brådmogen ungdom med trassliga hemförhållanden men hon är streetsmart och slagfärdig vilket både är en fördel och förbannelse när hon tar sig fram. 

Under tiden söker polisen efter spår och identitet avseende den okända flickan och utredningen ställs på sin spets då en av Myras vänner försvinner spårlöst. Berättelsen kommer mig väldigt nära, läser i ett sträck med hjärtat i halsgropen. Slutet är mörkt och väldigt skickligt berättat.

Flickorna och mörkret är den sjunde boken i serien med samma namn och är utgiven på Wahlström & Widstrand 2024.

Publicerat

Ett samtal om Om uträkning av omfång 4

Fjärde delen av Om uträkning av omfång har vi nu läst och ska prata om. När vi skriver det här är det dags för nummer 5 (av 7) och jag tror att man i Danmark, alltså där Solvej Balle bor och verkar, har hunnit ge ut lika många . Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen. Obs att vi spojlar tidigare böcker här.

Ann-Sofie: Jag funderade efter treans slut där en räcka personer klev in i bilden att det skulle bli väldigt mycket stormöten och kollektivboendets tjafs. Lite rätt fick jag. Men så intressant med alla dessa människor som är fångade i den 18 november och hur de löser det. Men frågan som de och vi ställer oss är förstås vem som är fångad i tiden, egentligen. Lyckades du hålla reda på de olika personerna? Är det någon du särskilt fastnat för?

Maggan: Kunde definitivt inte hålla reda på alla personer. Tror att det också var författarens mening? Fastnade lite för Olga som bakade och gick promenader. Tara gillade henne också tror jag. Sedan gillade jag kärleksparet Sonia och ? minns inte vad han hette. Får mycket 70-talsvibbar när jag läser om stormötena, fast novemberfångarnas diskussioner är mer intressanta än de som fördes på 70-talet i Sverige tänker jag ganska fördomsfullt.

Ann-Sofie: Haha, ja! Apropå stormöten är det en genialisk idé att lägga sina spörsmål i en kopp och sedan får man dra en lapp och se vad man ska prata om. För pratar, de gör de. Om stora viktiga frågor. Det tar tid att läsa den här bok 4, precis som de andra för att man får stanna upp och fundera en hel del.

Maggan: Det tar definitivt tid och jag funderade mycket över att diskussionerna som fördes i huset var så intellektuella , det var samma sorts människor, välutbildade, i samma ålder, friska och analytiskt tänkande som fastnat i novemberdagen. Satt och irriterade mig på detta, men då kom ett möte där man funderade över just detta faktum. Att det i novemberfångenskapen saknas gamla, sjuka eller våldsamma människor. Alla är också flerspråkiga vilket är praktiskt i sammanhanget.

Ann-Sofie. Ja, det verkar något snävt och elitistiskt med tidsurspårningens urval av människor. Jag undrar vilken betydelse detta kommer att få. Om det får det. Men, du slutet. Slutet! Det har vi sagt varenda gång vi diskuterat. Hur SB så genialiskt får en att närmast svimma av hänförelse och förväntan inför nästa bok.

Maggan: Jo, som vanligt är slutet väldigt bra, instämmer med dig. Tänker att vi läser en blivande klassiker i realtid. Det bådar gott inför avslutet av serien, blir ett smart slut tror jag,

Om uträkning av omfång 4. Solvej Balle. Utgiven på svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i (som vanligt) helt otrolig översättning av Ninni Holmqvist. Omslagsformgivare är Sara R. Acedo

Publicerat

Kafka, jag och Kafkalungan

Jag skulle förstås kunna börja med min resa till Prag där jag vandrade med någon av Kafkas dagböcker i handen i tänkte mig att gå i fotspåren av hans. ”Jag är mycket noggrann i mina promenader. Stannar upp och läser i dagboksanteckningarna utanför husen”, skriver jag. Jag tyckte att jag och Kafka hade något som band oss samman men var osäker på vad. När jag läser Cecilia Hanssons Kafkalungan får känslan av en sådan koppling helt nya dimensioner.

I sin roman slash biografi ger hon sig ut på flera resor där hon följer Kafkas liv, försöker förstå, ser likheter med sitt eget liv. Söker efter Kafka, men också efter sig själv får man väl säga. Hon irrar runt i hans fotspår, tittar tillbaka på hans liv men också sitt eget. Vem är han? Vem är jag?

Elegant väver hon samman de olika spåren. De är essäistiskt, reflekterande, litterärt och ofta rätt kul. Hansson är så påläst, välresearchad och även om jag vet en del om Kafka och hans liv blir det här något helt annat. För mig är Kafka-delarna den stora behållningen, men helt säkert skulle boken inte vara lika läsvärd utan det andra.

Kafka själv skriver i någon av sina dagböcker: ”Jag har nu och hade redan i eftermiddags en oerhörd lust att skriva av mig all oro, pränta in den i papperets djup precis sådan som den vällde upp ur mitt eget djup, eller att skriva på ett sådant sätt att jag kunde identifiera mig helt med vad jag skrivit.”

Mitt i prick.

Kafkalungan av Cecilia Hansson. Utgiven 2024 hos Wahlström & Widstrand. Omslaget är av Sara R. Acedo. Snyggt!

Om ett irrande i Prag