Stockholm 1923, under midsommaraftonen invigs det nya vackra stadshuset. Bland besökarna på invigningen befinner sig Julia Ekengren, några timmar senare mördas hon i sin lägenhet på Tegnérgatan. Mordet framstår som en gåta och polisen börja nysta i Julias förflutna och ett tragiskt livsöde blottläggs. I denna Ljunghills andra roman återser vi kriminalaren John Stierna från den fina debuten En osynlig. En yngre och mindre luttrad Stierna kanske, Lykttändaren utspelas fem år före En osynlig.
En smula vemodigt berättad griper romanen tag. För mig är den främst historisk, jag fäste mig vid Julia och jag älskade skildringen av Stockholm runt förra sekelskiftet. Det är uppenbart att romanbygget har föregåtts av ett omfattande researcharbete, berättelsen är fylld av insiktsfulla detaljer från den världsbild som rådde då. Jag får mig en bit historia levandegjord genom att ta del av Julia liv som barnhemsbarn och fosterbarn. Hon växer upp i en av de första villaförorterna där hon tillhörde den tjänande klassen som fosterbarn till en fattig änka. Men deckardelen och skildringen av poliserna Stierna och Lydman är fantastiskt bra den också och mycket välförtjänt är Lykttändaren nominerad till Årets bok 2017. Jag som haft en solklar favorit till priset har börjat vackla.
Utgiven på Wahlström & Widstrand 2016.
törst av allt
Jag ville läslyssna på något amerikanskt under min New York vistelse och mest av en slump föll valet på flickan med ryggsluts-tatueringen. Jag hade hört att Amy pratar utpräglad New York-dialekt vilket nog bidrog till mitt val och så gillar jag böcker som får mig att skratta. Jag fick skratta men till skillnad från stå-upp komik-Amy är boken betydligt mera lågmäld och eftertänksam. Jag finner att jag efter avslutad läsning tycker väldigt mycket om Amy och tycker att som ung kvinna strax över 30 är hon en utmärkt förebild för unga tjejer.
Jag är fast efter första meningen. Jag har hamnat inuti den 18-åriga Majas huvud och ser det hon ser, upplever det hon upplever. Jag är hudlös mot hennes ord som flödar sylvassa in i mitt huvud för att sedan färdas rakt ner i magen. En svensk rättegångsthriller där en ung flicka står anklagad, häktad sedan ett halvår och redan dömd av pöbeln. Steg för steg rullas dramat upp, att Maja är berättare är omruskande, är hon att lita på? Väljer hon att utelämna väsentligheter? Vad väljer hon i så fall att utelämna? Och vad fasen har egentligen hänt?