Ett samtal om Om uträkning av omfång – 1

Nu tar vi oss an den omtalade romanen Om uträkning av omfång av Solvej Balle. Romanen är den första delen av sju läser vi (och lite känns det som man vill lägga till ett utropstecken efter den informationen). Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: När jag läste om den här romanen undrade jag att hur det var möjligt att skriva en hel roman om ett och samma datum, om upprepning och evighet, utan att tråka ut en läsare. Men nu, efter att ha läst denna första del är jag som så många andra helt blown away. Det är existentiellt, vackert och fasansfullt. Hur är din första känsla?

Maggan: Min känsla är att boken är så spännande, läser och läser för jag vill veta hur det går. Först mot slutet börjar jag fundera över möjliga metaforer och vad Balle vill säga egentligen. Tur att nästa del kommer så snart.

Ann-Sofie: Jag läste också så, hur ska det gå! Jag kände inte alls till att det var första delen av många, tänkte till och med att siffran 1 var betydelsefull, haha. Men så småningom tänkte jag att det kommer inte sluta här. Att vi läsare också ska vara i boken, i Tara Selter, i den 18 november. Initialt kommer hon väldigt nära sin man, när de försöker lösa gåtan. Men sen … det måste kännas helt sinnessjukt att starta om och starta om. Hon verkar ändå vara vid vett och sans. Så … vad tror du författaren vill säga? Eller förstår vi det först efter del sju?

Maggan: Det är en gåtfull berättelse, har tänkt på att Taras dag som går om och om igen skulle kunna vara en skildring av en oskyldig fånge isolerad i ett fängelse? Jag har ingen aning om vad författaren vill säga, tror dock inte att det är fantasy eller sci-fi även om denna inledning skulle kunna vara just en genreroman. Jag undrar också om det bara är hon som är fången i tiden? Kanske världen pågår och går framåt som vanligt att hon är delad i två så att hennes andra kropp lever i den ”riktiga” tiden?

Ann-Sofie: Åh, det var spännande tankar! Jag köper allt du säger. Lite kanske man kan luska ut när jag lyssnar till Solvej Balle på bokmässan. Knuffa in henne bakom en ridå och pressa henne på svar. I annat fall kommer del 2 i svenska översättningen kommer just den 18 november.

Om uträkning av omfång 1. Solvej Balle. Utgiven på svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i översättning av Ninni Holmqvist.

Lånaren av Camilla Grebe & Carl-David Pärson

Tre mil från Gnesta i Sörmland ligger Sundby, en gudsförgäten håla inte helt olik Stephen Kings Derry. Hit skickas poliskvinnan Alba efter att ha slagit en kollega på käften. Omplacering till en cold case-grupp har man sagt henne men ingenting på avdelningen är som det borde och själva Sundby tycks bara vara befolkat av original. Staden har faktiskt blomstrat säger Albas enda kollega Tore, en gång fanns det en internationell militär forskningsanläggning här och även poliserna var betydligt fler än bara Tore och Alba. 

Till Sundby har också Marika, Leo och deras lilla dotter Bisse kommit för att bo. Familjen har lidit en svår förlust och behöver komma ifrån Stockholm för att försöka läka. Det är Marika som upplever det först, skakningarna i marken och att hon stundtals lämnar sin egen kropp och hemsöker andra. Föremål försvinner och kommer igen som om någon lånade dem. Det ligger nära till hands att misstänka det säregna paret i grannhuset, men de bedyrar att de är alldeles oskyldiga och att skakningarna förmodligen beror på sprängningar en bit bort.

Camilla Grebe är en favorit hos mig och här har hon skrivit tillsammans med sin son Carl-David Pärson och det är ett lyckat samarbete, jag gillade romanen skarpt. Ingen deckare, inte direkt någon skräck även om det är rejält läskigt ibland, utan en spänningsroman med övernaturliga inslag och obehagliga underligheter som håller läsaren alert. Och som jag gillade twisten på slutet, jag såg den inte komma! 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.

En förlovad tid av Alba Mogensen

Vad månde det bliva av Alba Mogensen, född 1995 och redan författare till två förträffliga romaner, Hon den roliga och En förlovad tid. Vansinnigt begåvad är hon och jag har njutit av romanerna som båda tar mig tillbaka till åren mellan 20 och 30. 

I En förlovad tid begraver en storasyster och en lillasyster sin mor. Deras roller som störst/minst har alltid varit självklara. Louise som är äldst är gravid med sitt första barn, Hannah är djupt förälskad för första gången i sitt liv. Moderns död och försäljningen av barndomshemmet sätter tankar i rörelse hos systrarna, inte minst tänker de på fadern som lämnade familjen då flickorna ännu var tonåringar. 

Romanen berättas ur Hannahs perspektiv, ett då och ett nu, där hon ömsom berättar om systrarnas uppväxt i ”hålan” ömsom om deras vuxna liv i ”staden vid havet”. Satte mig med boken på påskdagens morgon och hade läst ut innan kvällningen. Barnet Hannah slog an en ton inom mig och jag blev uppslukad och berörd. 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.

Alla måste söderut av Marie Lundström

Älskade det drastiska och humoristiska i Marie Lundströms debut, Sanningens kalas. Alla måste Söderut är mer lågmäld men jag är lika entusiastisk. Hennes vindlande språk med undertoner av ironi och humor bär hennes egna speciella ton. Det handlar om Eva som lämnade Piteå för Stockholm som väldigt ung, under 20 års tid har hennes pappa och hans lantställe i Norrbotten varit hennes fasta punkt. När han hastigt avlider tappar hon fotfästet och omsluts av en djup sorg.  

Eva saknar nära familj men hennes sambo Larsa har både barn och en exfru. Eva är kantig och Larsa omhändertagande, fd frun är en dramaqueen av tyvärr ofta skådat slag. Jag njuter av den elaka skildringen av just henne, inte minst då hon bjuder in sig själv till Evas pappas hus som om det vore något helt självklart. Rolig, men också en aningen tragisk figur är Evas pappas bror som hon nu delar lantställe. En man som tenderar att ta vidlyftiga ekonomiska beslut angående lantstället och tar för givet att Eva ska vara med och betala.

Det handlar om tillhörighet och djup saknad efter en älskad förälder. Eva är skör något som hon inte visar utåt och människor kräver en massa av henne som hon inte kan ge. Det är en djup allvarlig roman men inte alls tung att läsa. Det subtila humor som genomsyrar texten gör läsningen rentav lustfylld och kanske även fnissfylld om det nu finns ett sådant ord.

Jag lyssnade på Marie Lundströms egen inläsning som är väldigt fin. Tror det gav en extra dimension till min läsning.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.