Jag gillar Landala i Göteborg. Den finaste bokhandeln, landshövdingehusen och utsikten från en övervåning över resten av stan. På 80-talet var där kanske annorlunda.
Höghusen kryllar av barn. På kvällarna samlas många av oss på Landala Torg. Det händer inte mycket där, frukt- och grönsaksstånden har sedan länge packats ihop och körts bort för att återvända när solen går upp.
Dit flyttar Adam med föräldrarna. Här ska de leva ett solidariskt liv, alla präglade av 70-talsåren i Chile. Mamma är ömsint och varm men pappa, vad är det med pappa? Han lever sina dagar på balkongen eller vandrar kring i lägenheten utan att tala med någon. Få hälsar på, annat än grannparet.
Allt i lägenheten är brunt: soffan, sängen, katten. Det luktar blodpudding. Jag står bland soppåsar och tidningar och glasflaskor och vågar knappt röra mig ur fläcken. Jag gör det för din skull, mamma. Jag tror att du vet det. Men du säger ingenting, all din energi går åt till pappa. Han vet nog inte ens om att jag är här.
Men allt ska ändras i en tragisk olycka. Adam blir tonåring i sitt Landala, och berättelsen blir långt mer än en vanlig uppväxtskildring. Vem är jag? Den stora viktiga frågan ställs på sin spets. Det här blir en roman som är gripande och berörande och alla andra ord som går att använda när hjärtat kramas åt och strupen snörs samman.
God natt, oktober. Valle Wigers. Utgiven av Xpublishing 2013
Andra som skrivit är Och dagarna går och Enligt O